Tisdag och Onsdag

Igår var vi på besök hos BM och Niklas var med som stöd för första gången för att verkligen få det att gå fram att jag inte orkar mer snart. Superbra BM som verkligen förstår och tyckte att det kan vara bra om hon kunde stanna åtminstone en vecka till så hon ville inte göra något nu, men nästa vecka lät det som hon var villig att göra en hinsvepning om det behövdes. Hon kände efter och det var mjukt också, men hon kunde inte känna om det var öppet något eller om hon hade fixerat sig. SF måttet var 33cm så nu låg jag tom över medelkurvan.
Lyckades ta mig till jobbet för att lämna in den fortsatta sjukskrivningen och skriva på förlängningen av anställningen (tom 30/6, wow !), men sen kunde jag inte ta mig därifrån. Fick tok hjärtklappning och svimningskänslor så fort jag rörde mig (pga Bricanylen för sammandragningarna...) Niklas fick komma och hämta mig så fick jag sitta på hans jobb och vänta tills han jobbat klart och farfar hämtade Melker. Bricanylen släppte redan efter 1,5-2h och magen blev hård som en sten igen (dock släppte inte hjärtklappingen och darrningarna). Blev en tur till förlossningen där de konstaterade att hon inte är riktigt fixerad än utan ruckbar och att jag har börjat öppna mig. Den läkaren tyckte däremot inte att jag skulle ta Bricanyl utan tyckte att bebisen är klar så kommer hon så kommer hon (34+5). Så eventuellt kan det komma bebis närsomhelst här.....eller så kan det ta någon vecka.
Idag gör det ont. Får väl se om det händer något mer framåt dagen....